Två saker att minnas från dagen

Den första inträffade egentligen efter någon kilometer. Grusväg! Enligt min karta ska det vara asfalt. Efter ytterligare en stund kom en skylt där det stod "Put and take". Jag fattade inte vad det var. Efter ett tag kom en liten sjö. Vid den stod en bil. Vid sjökanten fanns ett vindskydd, en brygga och en man. Jag gick ner för att kolla. Där träffade jag Inge, 86 år. Han hade varit uppe tidigt för att fiska, dock utan framgång. Då fick jag förklaringen till skylten, var annan vecka placerade man ut ädelfisk i sjön.

Inge har levt hela sitt liv i Åmot. Han har arbetat i skogen sedan han var mycket ung. - Antar att det var ett slitigt liv, frågade jag. - Nej, det har gått bra, svarade Inge. Ett kardinal fel av en vägledare, att utgå ifrån att man tror sig veta. Hela sitt liv har han levt i och av skogen. Han orienterade i 40 år, innan hans ofta vrickade fötter satte stopp.

-Jag började jaga när jag var 50. Då tyckte min hustru att jag skulle börja. Alla andra hade tillgång till kött i byn, utom vi. Så det var bara att börja, konstaterade Inge. Han berättade att då, för ca 30 år sedan, då sköt hans jaktlag 200 älgar. Så ser det inte ut idag.

Sjön där vi stod var inte så stor. Runt den fanns 10 vindskydd med sittplatser, ståhöjd, eldstad och rikligt med ved. Åmot fiskevårdsförening är aktiv. Jag frågade Inge om grusvägen som överraskat mig. Han berättade att för fem år sedan rev vägverket upp nästan fem mil asfalt och förvandlade den till en grusväg. Så kan det gå i glesbygden. Nu visste jag vad jag hade framför mig. Jag berättade för Inge om min blogg. Vilken adress har du, så ska jag gå in och läsa den! Vi sa hej då och önskade varandra lycka till. Ännu ett trevligt möte var till enda.

Lapierre klarade 40 km grusväg på ett utmärkt sätt


Nu är Bollnäs nära

Gillar

Kommentarer

Ingela
Ingela,
jag läser och ler 😊
IP: 82.99.3.229