Två byggnader i Haparanda

- Två saker måste ni titta på i Haparanda, sa Håkan. Järnvägsstationen och stadshotellet.

Järnvägsstationen är som ett museum. En otroligt vacker byggnad som invigdes i december 1918. Tanken var nog att den skulle spela en stor roll under Första världskriget. Som tur var tog kriget slut, men kanske tyvärr för denna ståtliga byggnad. Den fick aldrig spela den viktiga roll som det var tänkt. Idag för den en tynande tillvaro sett till antalet resenärer. Den dagen vi var där gick det tre tåg.

Stationen är överdimensionerad sett till dagens behov. Jag hoppas man hittar ett användningsområde, för den är alldeles för vacker för att stå tom.

Stationen betjänar både Torneå och Haparanda

När det gäller godsbangården är situationen en annan. Alla tåg med olika varor måste lastas om eftersom svenska tåg inte kan gå i Finland och tvärtom. Detta beror på att det är olika spårvidd i de två länderna.

Man lockar människor från hela Europa att fira nyårsafton två gånger på stadshotellet, först det finska nyåret och en timme senare det svenska nyåret.

Uttrycket ”om väggar kunde tala” är relevant för stadshotellet i Haparanda. När byggnaden stod klar år 1900 innehöll den stadshus, stadskällare och stadshotell. Under första världskriget var Haparanda i händelsernas centrum. På stadshotellet rörde sig politiker, militärer, diplomater, handelsmän och spioner. Här bjöds på mat, musik och teater.

Vi berättade för Linnea i receptionen att vi hört talas om det unika stadshotellet i Haparande och undrade om vi fick titta runt, självklart fick vi det.

Det var inte bara fest, glam och skumma affärer som gällde på hotellet. Mellan 1915 och 1918 passerade drygt 65 000 sårade och krigsinvalider Haparanda. Här spelade Röda Korset och stadshotellet en central roll i att bistå alla dessa behövande. Det kom pråmar från Torneå till Haparanda med tyska, österrikiska och ryska krigsinvalider som skulle utväxlas.

Under första världskriget spelade Haparanda en viktig roll eftersom det inte fanns några andra ställen där man kunde korsa gränsen mellan Sverige och Finland (Ryssland).

När man går runt i de olika salarna känns det som att man befinner sig i en annan tid. På hotellet har man ansträngt sig för att framkalla just den känslan.

Kring 1970 byggde man ett nytt hus där stadens styrande kunde ta plats och hotellet kunde då ta över hela byggnaden.

Som för många andra verksamheter har Corona ställt till det. Vi träffade Anton som äger hotellet tillsammans med sin mamma. Han var positiv. Jul och Nyår närmade sig och allt var fullbokat.

Anton var en trevlig och vältalig ung man som lärde oss mycket om hotellets historia att benämningen på Haparanda är Happis.

Gillar

Kommentarer