Tre möten i Orkland

Denna fantastiska stavkyrka har färdats två gånger över atlanten. Första gången var när den utgjorde Norges paviljong på världsutställningen i Chicago 1893. Andra gången var mer en tillfällighet. Långt senare, 2014, var det några Orkdalinger som besökte kyrkan i USA och kunde konstatera att den var på väg att gå ur tiden. Men 123 år efter att den anlände till världsutställningen var den tack vare 20 000 arbetstimmar återuppbyggd i Orkdal där den en gång tillverkades.

Vi gick till Bydelskaféen för att fika. Detta drivs av en organisation som heter Rosenvik. Där jobbar personer som behöver stöd för att komma ut i arbetslivet. Vi träffade John som varit med och dragit igång olika projekt, bl a odlade de olika kryddor och sallader.

Han berättade att de också hade catering, byggde utemöbler och lagade saker. Det var allt yngre personer som ingick i deras verksamhet. Ungdomar som aldrig kommit in i arbetslivet, och detta bekymrade honom.

I närheten låg Bårdshaug Herrgård. På det närliggande hotellet träffade vi Mary som jobbade i receptionen och som kunde berätta allt om Herrgården och dess ursprunglige ägare, arkitekten Christian Thams.

Han var den som ritade stavkyrkan som skickades till världsutställningen. Han lät bygga världens första elektrifierade järnväg, tillverkade prefabricerade hus och var generalkonsul. Han var dock ingen favorit hos sina arbetare då han gjorde allt för att bekämpa fackföreningsrörelsen. Av Mary fick vi låna nyckeln till Herrgården och vi kunde på egen hand se allt från den fantastiska badavdelningen i källaren till rummet med alla nerlagda djur.

Christian Thams var en sk storviltjägare i Afrika. Vilket inte var så kontroversiellt på hans tid. Men även om jag ser med de glasögonen är ovanstående föremål tämligen groteska.

Gillar

Kommentarer