Kukkolaforsen

Jag hade pratat mig varm för den rökta siken som serveras på restaurangen vid forsen. Jag lät mig väl smaka när jag kom förbi här på min cykelfärd. När vi kom fram visade det sig att det var stängt. Coronan. Stor besvikelse utbröt. Dagen efter gick Gunborg till receptionen och berättade att den rökta siken var ett av målen på vår resa. Mannen i receptionen funderade en stund. - -Vi har en liten konferens här som ska äta lunch, ni kan komma, det räcker till er också.

Här får jag en genomgång av hur man rensar en sik, av Mathias, en av ägarna till anläggningen.

Mathias tittade på Gunborgs rensade sik och konstaterad att hon var ett proffs. När han tittade på min tallrik log han lite medlidsamt.

Vi satt vid fönstret, tittade utöver forsen och njöt av rökt sik! När jag skulle hämta kaffe upptäckte jag ett stort skåp med många glasburkar, fyllda med kolor. Jag blir uppspelt när det går upp för mig att det enda som begränsar hur många jag kan äta är när jag skäms. Den gränsen är långt bort.

Sidan om mig står en man i 40-års åldern, långt skägg och kort hår. - Blir du också uppspelt av alla dessa kolor? - Nej, jag är inte så förtjust i godis och kakor, men jag älskar korv, säger han. Där har vi en beröringspunkt och samtalet tar fart. Han bor ett par mil bort. - Jag tycker att skåningar är trevliga och lätta att få kontakt med. Han brukar åka till Osby och jaga hos kompisar. Vi önskar varandra en trevlig fortsatt dag. Han ska återgå till arbete och jag till att vara passionär.

En njutning för alla sinnen.

Fiskarnas redskapsbodar inklusive ett ishus för fångsten. Klockan var till för att fiskarna skulle veta när deras skift började och slutade.

Vid Kukkolaforsen finns ett friluftsmuseum. När vi går där träffar vi en finsk man som tidigare bott i Sverige. Vi får många tips på orter och naturområden värda ett besök. En vinstlott för oss! Vår främsta tanke har varit att åka i östra Finland. - Åk i Östra Finland, där är det vackert och människor är trevliga och hjälpsamma, säger han.

Det var inte bara fiske vid Kukkolaforsen, här fanns bl a en såg, smedja och en kvarn (bilden). Som på många andra platser brann det även här. Det kom en lag på 1940-talet som förbjöd elgeneratorer i träöbggnader, därför murade man en i sten.

En typisk båt för fiske i grunt vatten. Under lång tid var fisket så omfattande att de styrande tidigt beskattade fångsten vid Kukkolaforsen.

Här bodde paret MyllyPekka och MyllyMaja med sina nio barn. De var kreativa och skickliga hantverkare som drev en kvarn, vävde och hade en smedja.

När vi tvättat upptäckte vi att torktumlaren inte funkade. Tur att vi är i bastuland. Vi satte igång en och hängde den full med kläder.

Vi går till receptionen och där träffar vi en man som är femte generationen sikhåvare vid Kukkolaforsen. Vi får en historisk tillbakablick och en grundkurs i konsten att överlista en sik.

Gillar

Kommentarer