Helsingfors

Vi landade på en campingplats en bit utanför centrum, nu blir det en dusch och matinköp i affären en bit bort. Här finns en metro nära. I Helsingfors får man ta med sin cykel gratis. Eftersom jag inte kan gå så långt är cykeln räddningen när vi vill se oss omkring i Helsingfors.

När vi lagt kartan i norr och söder cyklar vi mot Riksdagshuset och Finlandiahuset (Alvar Alto, arkitekt). Där var jag på en världsnedrustningskonferens 1980, som representant för svensk ungdom! På vägen dit kör vi förbi ett det nya Centrumbiblioteket, verkar mer som ett kulturhus. Så häftigt hus. Jag blir så glad när man tar ut svängarna.

Finlandiahuset som är ritat av Alvar Alto

Domkyrkan känns riktigt stor utvändigt, när man kommer in är upplevelsen annorlunda.

Mitt emot domkyrkan ligger Nationalbiblioteket. Vi gick ner i källaren för att hänga av oss. Häftigt, som att gå in på Kockska krogen i Malmö på 70-talet, tegelbeklädda valv. Uppe i biblioteket är det högt till målningarna i taket, valv, pelare och böcker, många böcker. Jag blir glad och pulsen ökar. Jag närmar mig böckerna. Här finns Newton, Linné, Luther, Edgar Allan Poe (han som sägs ha skrivit den första deckaren). Hyllmeter efter hyllmeter. Så mycket kunskap som finns där och väntar på att slukas.

Gunborg laddar ner kunskapen.

Tanken på att skriva en bok är både spännande och skrämmande, därför blir man ödmjuk när två författare, Marx och Engels, har skrivit flera hyllmeter.

Gamla vackra böcker, det är något speciellt.

Dags för mat. Vi letar efter finsk husmanskost. Med hjälp av den digitala kartan letar vi oss fram, dock inte den rakaste vägen. En halvtrappa ner kommer vi in i ett vackert rum, 50-tal gissar jag. En stor bardisk rak fram där människor kommer och går för en öl. Vackert trä, bord, stolar och vita dukar. Så till menyn; köttbullar med potatismos, stekt sill, pyttipanna och winersnitzel. Kunde varit exempel på svensk husmanskost.

Det var riktigt gott med pyttipanna men det saknades en sak, inlagda rödbetor.

Vi kom ut ifrån designmuséet och beundrade ett hus som låg i närheten. Fram kom en kvinna med sin hund och undrade om vi ville veta mer om huset. Så började hon berätta. För att få en lägenhet i huset behövde man bli rekommenderad. Hennes pappa hade haft en. Huset innehöll också ett ordenssällskap. Precis när vi skulle gå berättade hon att en liten bit bort finns det ett hus med en minnesplacket med Tove Jansson, hon som skrev om mumintrollen. Hon bodde här i 57 år.

Gillar