Glesbygden

Vi kör längs Helgelandskusten på en av de aderton nationella turistvägarna. Där utanför ligger ön Dönna. -Dit måste ni åka, tyckte Hilde och Torsten (se Trondheim). Jag tittade på kartan, en inte alltför stor ö. Ser lite öde ut men säkert vackert. Färjan hade kommit in. Vi utkämpade en kamp mot tiden. Gasen måste stängas av. Två cyklar ska av från cykelstället. Stäng av. På med cyklarna igen. Vi förlorade. En timme till nästa avgång. Men vi kom först i kön!

De var inte speciellt hänsynsfulla i trafiken på ön. De är väl trötta på turisterna i slutet av säsongen.

Vi körde norrut på ön. Det var mörkt. Vi letade efter en fricampingplats. Det blev fem km grusvägskörning. Glest befolkat. Vi kom till en fantastisk plats precis vid foten av Dönnamannen och i kanten av Atlanten.

Hösten är på väg, men fortfarande finns rester av sommaren kvar.

Dönnamannen är ett populärt mål för klättrare. Här fick vi första parkett när en havsörn flög över viken.

Vi kör söderut och kommer till Dönna kommun, som består av flera öar och har ca 1300 invånare. Det låter som en kommun i armod, helt utan liv. Men så fel jag hade när jag trodde att det skulle vara öde. Det finns småföretagare, industrier och inte minst sjukvård, skolor och annan offentlig service.

De Syv Söstre är ett känt landmärke på fastlandet.

Ön Dönna har ett bergigt och dramatiskt landskap.

En av de stora arbetsgivarna på ön är inom fiskeindustrin. Företaget har över 100 anställda som jobbar tvåskift med att rensa nylandad lax från Ålesund i söder till Tromsö i norr. Det lastas 16 långtradare varje dygn som kör ut lax i hela Europa. Då förstod vi varför Heröy behöver en egen hamn.

Den största ön i kommunen är Dönna. Via en bro kommer man till Heröy, den mest livaktiga ön. När vi passerar ytterligare en bro kommer vi till den långsmala Tenna som till stora delar befolkas av får och allra längst ner några hus.

Gillar

Kommentarer