En dag på Kosteröarna

Av- och påstigning på Nordkoster.

Det är den 23 augusti och vi tar färjan vid 10 ut till Kosteröarna.

- I vilken hamn ska ni hoppa av? Vi tittade på varandra, unisont svarade vi – det vet vi inte. Snabb överläggning, det får bli Sydkoster och Långgärde.

Kändes verkligen som på en Ö. En väderbiten man med raggsockar och grova skor vinkar av någon på färjan. Sedan sätter han sig på en flakmoppe och en ännu äldre man kör iväg med honom längs en grusväg så det ryker. Vi står kvar och vet inte riktigt vad som ska hända härnäst. Vi frågar ett norskt par, ser ut som de bor på Koster. Vi får några instruktioner.

Undrar hur det såg ut på Sydkoster när alla dessa cyklar var uthyrda i somras.

Vi kör mot Brevikshamn. Efter en kort stund visste vi inte var vi var. Då kommer Inger och Björn, de var nog lite imponerade av att vi lyckats köra fel. Men så fick vi en trevlig pratstund. Björns mamma kom till ön 1947 för att arbeta på ett pensionat och för att Björn skulle få tillbringa sommaren med frisk luft och salta bad. Mamman fick sköta posten. Något som sedan gick i arv till Björn som förblev postverket trogen. Inger vigde sitt yrkesliv åt hotellbranschen.

De engagerade sig livligt i att lägga upp den bästa rutten för att vi skulle hinna se så mycket som möjligt av ön. Sedan 70-talet hade de ett eget hus. Halva året är det deras hem och den andra halvan i Västerås. Att vara öbor på heltid var inte aktuellt, de är trots allt stadsmänniskor.

Innan vi skildes åt vi fick en kort genomgång av vilka kändisar som har ett boende på ön. Deras närmsta granne är Petter (artisten ni vet), en ny stjärna på kändishimlen är Johan Giesecke, han med synpunkter på Covid ni vet

Ett av tipsen var att gå upp på Valfjäll med utsikt över Kosterhavet.

Vi tog oss till Kyrkösunds hamn för att fika. Ut på piren kommer Elly med spänstiga steg. Jag vet inte vad hon heter när hon kommer. Det berättar hon senare. Elly ska bada. Jag frågar om hon brukar bada, och så är samtalet igång.

Hon bodde här tills hon var 16. Hennes far, farfar och farfarsfar var alla fiskare boende i Kyrkösund. Efter sju år i skolan, giftermål och hemmafru, började hon städa. Detta blev hennes yrke i dryga 30 år. Det slet hårt på kroppen. Hon visade stolt fram sina två knän med inneboende proteser. Jag visade fram mitt

konstgjorda knä. Vi konstaterade båda att hennes knä var mycket brunare än mina.

Elly på väg till sitt dagliga bad.

Elly berättade att hon i fyrtioårsåldern läste åk 7-9 på Komvux. Jag undrade varför, - jag kunde ju inte alla satsdelarna i en lång mening! Elly strålade när hon berättade om sina studier, studier som hon gjorde enbart för att lära sig mer. Inte för att få ett nytt yrke. Oavsett var hon arbetat hade hon alltid trivts, inte minste när hon som 16-åring filéade fisk och i städbranschen där hon avslutade sin yrkeskarriär som städledare.

Tänk att få vara så pigg och alert när man är 86.

Även vi behövde ett svalkande bad.

Boklådan på Sydkoster.

Nordkoster med sina karga klippor.

Till slut kom vi till Brevik, Sveriges västligaste hamn.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229