Dovrefjell

Primadonnan bland Dovrefjells toppar, Snöhetta 2286 meter över havet.

När jag var scout tror jag att dom som var lite äldre än jag gjorde en vandring i Dovrefjell. Tråkigt att jag inte var lite äldre då, nu kan jag gärna avstå från några år.

För mig är detta fjällområde liktydigt med myskoxen. Ett vackert och imponerande djur.

Vi stannade två nätter med utsikt över Snöhetta. Den högsta toppen i Dovrefjell nationalpark.

Först vill jag be om ursäkt för en dålig bild, men jag ville så gärna att dessa killar skall vara med. Vincent och Florian har kört tillsammans från Bergen och nu var de på väg till Lofoten, Vincent skulle sedan återvända till sina masterstudier medan Florian skulle trampa vidare genom Finland, de baltiska staterna och sedan genom Östeuropa.. Senast hade han cyklat från Amsterdam,.


Att åka med tåg från Oslo till Trondheim längs Dovrebanan sägs vara en riktigt fin resa. Den passerar flera kända nationalparker i Gudbrandsdalen, Rondane, Joutenheimen och Dovrefjell. Hjerkinn station ligger 1016 meter över havet.

Det gick en gångväg en bit ifrån där vi övernattat, upp på berget med en fin vy mot Snöhettan. Väl uppe möttes vi av ett besökscentrum, inrymt i en vacker byggnad med ett stort panoramafönster mot det snöbeklädda berget, en hätta på huvudet.

De har verkligen lyckats i Norge med att uppföra vackra byggnader som helt smälter in i den omgivande naturen,.

Utsiktspunkt Snöhetta. Har fanns en naturguide inne på det vackra centrat. Hon var utrustad med en kamera med 125 ggr zoom, ett stativ och en dator, När Gunborg tittar på bilden ser hon att en sten rör sig. Guiden berättar att det är två stycken myskoxar vi ser, ca 1,25 km bort på fjället. De olika flockarna som finns i området samlas i den här dalen för att para sig, En riktigt fin upplevelse.

Denna utsiktspunkt var en riktig höjdare, Så smakfullt, storslaget men samtidigt lågmält.

Det finns flera cykelleder i området. Vi cyklade på Nasjonalparkvägen som gick till Dombås. Det känns som att cykla på fjället. Den går längs grusvägar utan konkurrerande biltrafik. En del går längs den gamla kungavägen, en väg som man tror har använts i flera hundra år.

Två goda ting, cykling och fjällen, kan bara bli lyckat.

Längs vår cykelväg låg en trevlig restaurang. Eftersom det var lördag tyckte vi att det passade bra att fira med en god middag. I deras bokhylla hittade jag denna bok. Den är skriven av min fasters man. Tillsammans besökte de "världens ensligaste gård" första gången 1951. Det blev många besök framöver och som sedan resulterade i en bok. Och så låg den bara där. Jag ville köpa den, men det gick inte. Jag och Gunborg besökte Kieåsen 1985.


Vi kunde riktigt förnimma hur människor färdats längs denna livsnerv som förband samman människor på och nedanför fjället. Bron ligger precis innan man kommer fram till Dovrekungens hall, restaurangen där vi åt middag., Edvard Grieg har skrivet ett stycke med samma namn och som ingår i Peer Gynt.

Vi kom ner från utsiktspunkten frampå eftermiddagen. En sol mot en klarblå himmel. Det var dags att i fjällmiljö pröva våra nyinköpta uppblåsbara kajaker. In i solglittret mot en trevlig plats och sedan kom fikakorgen fram. Ett fint slut på dagarna i Dovrefjell. Detta har blivit en favorit.

Fjäll och fika, en oslagbar kombination.

Gillar

Kommentarer