Denna förtrollande vackra stig

En hisnande väg att ta sig upp för.

Sen eftermiddag började vi prata om morgondagen och vädret. Regn. Trist för på schemat stod Trollstigen. En av resans på förhand tänkta höjdpunkter, i alla för mig som varit där tidigare.

Det var sol där nu, men vi var drygt tre timmars resa bort. Vi körde. Vi kom fram halv tio på kvällen, det var mörkt och vädret var så där. När man står där nere och tittar upp kan man inte förstå att där kan finnas en väg som är farbar. Vi påbörjade resan uppför.

Trollstigen är kanske inte en stig men den är inte bred. Två husbilar kan inte mötas annat än en kör in på en liten mötesficka. Ser man inte varandra i tid måste en backa, antagligen den minsta.

Vilket är bäst, att köra när det är ljust eller mörkt, uppför eller nerför?

Vägen var klar 1936, tog åtta år att bygga. Den innehåller 11 hårnålskurvor, har 10% lutning och slutar drygt åttahundra meter över havet. Billyktornas sken försvann ut i tomma intet när det var dags att svänga. Kurvorna känns branta så det gäller att ha tvåans växel i när man svänger runt. Plåtis är lite känslig i detta avseende.

Vi ställde klockan på sex för då skulle det inte regna, men det regnade. Vi gick runt och tog bilder, fikade och gick tillbaka och då var vädret bättre. Vi blev imponerade över de byggnationer man gjort där uppe.

Besökcentret på Trollstigen är ett exempel på design som är anpassad till omgivningen.

Trollvägen ingår i något som heter Norges 18 nationella turistvägar. Vägarna går bland fjordar, fjäll, vattenfall och glaciärer. Man passera rastplatser som utöver fantastisk natur bjuder på unika byggnader och design men även konst. Vi hoppas att vi kommer till flera av dessa fina platser

Vi var glada när dimmorna lättade.

Utsiktsplattformen var spektakulär.

Gillar

Kommentarer