Nu är vi på Höga kusten. Länge har vi velat utforska denna del av vårt land. Har förstått att trycket varit hårt här i sommar. Nu är det betydligt lugnare. Vårt första stopp blir Skuleskogens nationalpark och den omtalade Slåttdalsskrevan. Vi anträder marschen. I början flyter det på. Vi går på spänger.

- Det är tråkigt att gå så här. Den meningen skulle jag komma att få ångra.

Snart blev det stökigt. Mycket sten och rötter. Sedan kom vi till ett klapperstensfält. Här blir det riktigt jobbigt för mig. Det går sakta och inte speciellt säkert. Men vi kommer fram till Slåttdalsskrevan, ett berg kluvet mitt itu! Vi gick upp på västra delen av berget och fick en riktigt fin vy.

I detta området har vi en landhöjning med ca en meter per hundra år, vilket är högst i Sverige.

Det var värt ansträngningen att få ta del av denna mäktiga skreva.

Höga kusten överträffar våra förväntningar.

Jag bävade för nerfarten. Vi hade sällskap med ett par från Umeå. Vi pratade hela tiden och plötsligt var vi nere.

Det gäller att skynda sig, man vet ju aldrig....

Natten tillbringade vi på en fin plats vid Fäbergets fot. Nästa dag skulle det bestigas.

"Halvvägs ner mot förläggningen möts de främre leden av en ryttarpatrull. Standaret fälls mot sergeant rasks häst som stegrar sig och faller omkull. Två av ryttarna tömmer sina pistolmagasin mot täten och de första demonstranterna faller."

Roger Johansson

På väg till en historisk plats, Kramfors, Ådalen 1931.

Vi vaknar på en ställplats. Den heter Öd. Här samlades 150-200 personer till ett protestmöte den 13 maj 1931. Anledningen till mötet var att arbetsgivarna använde sig av strejkbrytare för att lasta pappersmassa på ett fartyg. Ingen av de som deltog på mötet visste att de snart skulle komma att vara en del av en viktig historisk händelse.

Vid alla dessa platser som spelade en roll i händelsen, fanns nu stenstolpar med information. Texterna är skrivna av Roger Johansson, en gammal kompis från Malmö. Kul.

Fyra av de fem som miste livet ligger begravda på Gudmundrå kyrkogård.

Vid Nämforsen, Ångermanälven, finns en stor mängd hällristningar, omkring 2600 bilder. De äldsta var 6000 år gamla. Det jag kunde om denna kulturskatt har jag lärt mig av Barna Hedenhös. Jag kommer ihåg hur de åkte släde efter Hårfagre upp till sin farbror Hugge på en ö i Ångermanälven. Om jag minns det rätt så var Hugge lite av en konstnärlig ledare.

Många av figurerna föreställer älgar. Även båtar är ett populärt objekt. Det är mäktigt!

Ångermanälven är reglerad, men här vid Nämforsen är det vilt.

Bilden längst ner sidan om älgen, vad föreställer den?

Älgen var ett viktigt byte.. En fångad älg gav mat en hel månad.

Ångermanälven rinner vidare mot sitt utlopp i Bottenviken.

Nämforsen ligger vid Näsåker. En liten ort som jag blev lite förälskad i. Utanför Konsum träffade vi två kvinnor som berättade om allt som finns där. De kunde även visa vägen till Ingelas café som vi såg reklam för vid forsen. Jag hittade en annons om ett nyrenoverat äldre trähus. Riktigt fint, 400 000:-.

- Gunborg, vi köper det! Nog tur att en av oss är sansad och förnuftig, eller?

Här åt jag den godaste fläskpannkaka jag ätit på länge.