Fr v 1) Även tomten jagar älg 2) Jag kommer aldrig att berätta var den sjön ligger! 3) Han kollade på mig varje gång jag gick på toa

Fr v 1) Jag är en skugga av mitt forna jag, nej! Men det var en kul bildtext 2.) Inte på varje ställe sov jag så tryggt 3) För eller emot tobak?

Tre vanliga folkrörelser där jag cyklat - religösa samfund, Folkets hus/Bygdegårdar, idrottsrörelsen - Tre monument över vårt lands utveckling.

Längsta biltransporten jag sett

Fr v 1) En stund efter att jag passerat affischen såg jag två björnar, en var förklädd till stubbe och en till rotvälta. Dom är luriga! 2) En triangelkedja genom tio länder, 2820 km lång, som användes av von Struve 1816-55 i hans projekt att mäta upp jordklotets rundning för att fastslå jordklotets exakta form och storlek. 3) Skulle de öppettiderna accepterats i södra landsändan?

​Tack Gunborg , du är även min bästa vän!

Jag hade bokat plats på vandrarhemmet. Det visade sig nyrenoverat. Från ett elevhem byggt 1906 till ett vandrarhem 2018. Direkt jag kom in kände jag att här trivs jag. Jag möttes av Richard. Han var minst sagt hjälpsam. Han tyckte nog jag såg sliten ut, för han bar upp mina väskor på rummet. Sedan följde den dagliga ritualen. En stund jag verkligen tycker om. Dusch. På med mina linnebyxor och den tunna skrynkliga skjortan. Äta. Blogga. Enkla vardagliga ting men ack så njutbara.

Richard hjälpte oss tillrätta på vandrarhemmet

TOMMY

Vid frukosten fick jag sällskap av Tommy och Marit (se tidigare inlägg). Vi var överens om att gårdagen var en utmaning. De berättade att de firade sin framkomst med champagne. Sedan kom de att tänka på, att de kanske borde kolla var jag tog vägen. Men de kom fram till att om han klarat sig ända hit klarar han nog resten också. Tack för er omtanke!

Jag åkte ner till byn. Kollade så att macken hade en kartong som jag kan skicka cykeln i. Lämnade in kläder i en affär där de kunde tvätta till mig. Utanför träffade jag Tomas. Han hade bott större delen av sitt liv i Karesuando. - Jag föddes i närheten av Treriksröset. Fram till han var i åttaårsåldern levde hans familj som nomader. De var renägande samer.- Jag minns en gång när jag var liten, en man i byn dog. Vi fick ro honom länge över sjön. Han berättade att han arbetade på en industri i Göteborg direkt efter yrkesskolan. Då var han 15-16 år. Vi hann med många ämnen på den halvtimmen vi stod där.

Tommy berättade att på 70-talet fanns det flera affärer och tre pubar i Karesuando

På eftermiddagen kom Kennet. Han hade vid Treriksröset. Han var förkyld, men glad över medvind och mycket nerför. Vi kände oss hemma på vandrarhemmet. Gunnar, ägaren tittade in. En lågmäld, generös trevlig man. Vi tipsade honom och Richard om vad de borde komplettera köksutrustningen med. Inga problem, det skulle införskaffas.

Vi gjorde Karesuando. Det innebar ett besök på nya och gamla kyrkogården, Laestadius gamla pörte, macken, affären och kyrkan. En timme kvar innan matchen började. Vi skulle ner till macken och packa våra cyklar. En timme visade sig optimistiskt. Min cykel är ganska stor, iallafall i förhållande till kartongen. Mycket fick plockas bort. Jag är ganska bra på ta isär. Min stora utmaning blir att sätta ihop.

När Richard arbetar kommer han gärna för att prata med oss. På Google Earth visar han sin stad, sin gata och sitt hus i Filipinerna. Vi pratar om att vara i Karesuando, - här är kallt även när det är varmt. Nu är familjen tillbaka i Filipinerna under sommarlovet.

Kyrkan i Karesuando

Vart tog min cykel vägen?

LARS

Lars kom för att titta på det renoverade vandrarhemmet. Han bodde här när han gick i skolan. Hans familj var renägande samer och levde som nomader. På vandrarhemmet fanns en mängd bruksföremål från samernas nomadtid. Jag tog tillfället i akt och bad Lars förklara vad föremålen användes till. Det tog sin tid. Om några dagar skulle Lars ge sig iväg för den årliga kalvmärkningen.

Jag frågade Lars Labbas om han sett Sameblod. Han tyckte det var en bra film som på ett trovärdigt sätt skildrade samernas liv.

Denna vackra träplunta användes för att förvara salt i. Träklykan användes till hundvalparna. Man satte dem mellan deras ben för att de inte skulle springa runt och oroa renarna.

AVSLUT

Två dagar i Karesuando innan jag åkte hem var ett härligt sätt att summera resan. Vad var det mest givande? Vad var svårast? Blev jag överraskad av något? Har jag blivit en an annan person? Nej, det tror jag inte. Men jag har aldrig så länge varit ensam med mina tankar, och det har varit spännande.

Tack till alla er som jag träffat längs vägen och som delat med er av era berättelser. Detta var en förutsättning för att jag skulle kunna göra resan på mitt sätt.

Tack till alla er som på olika sätt hjälpt mig när det behövts., Tack till er som följt min blogg och på olika sätt kommenterat min resa. Den kontakten har varit givande.

Tack till min familj, Gunborg, Martin och Linn. Redan från början när jag kom med min idé har ni stöttat mig hela vägen.

Här slutar min resa

Ställde klockan som vanligt på 06:15. Ville komma fram så att jag kunde handla i Karosuando innan dom stängde. Första gången under resan försov jag mig. Vaknade 09:40. Det är visserligen nio mil cykling men jag bedömde att det inte var några problem. Just då var det två saker jag inte visste, dels att jag skulle komma att få kraftig motvind hela dagen och dels att sträckan var mycket kuperad. Mest uppför.

När jag kört en mil förstod jag att detta skulle bli tufft. Det blev negativa vibbar. Kände mig stressad för att jag försovit mig. Då började jag ett högljutt samtal med mig själv. - Håkan, detta är den sista dagen som du får cykla i denna underbara natur. Ta den tid du behöver. Ska du verkligen avsluta resan med att gnälla och beklaga dig? Jag förstod att min inre röst hade rätt. Njut! De sista fyra milen var riktigt jobbiga. Långa, långa raksträckor. Inga hus. Inga bilar. Kallt. Motvind. Uppför. Det är nog första gången jag blivit upplivad av att se en vägskylt.

Nu var det inte långt kvar till Karesuando. Klockan var 14 minuter i sex. Hinner jag till affären? Passerar vandrarhemmet där jag ska bo. Måste handla mat. Kör allt vad jag orkar. En kilometer bort ser jag affären. Tvärnitar. Ner med stödet. En minut över sex. Sliter upp dörren. Jag hann,  utbrister jag glatt. Kassörskan tittar på mig, - vi stänger klockan åtta.

Vattenkälla

Fikadags

Spå var det dags för det sista kartbladet av många på min resa! Jag körde den röda vägen

Lång framförhållning

Personen i fråga tröttnade på jobbet och gick hem, för att aldrig återvända

Det var långt till närmsta hus, mycket långt

​Nu är jag framme! Det kommer ytterligare något blogginlägg.